Uppbrott

Vi flyttar.
I slutet av sommaren är det dags. Med fru och fyra barn ska jag bosätta mig i ett av världens minst evangeliserade länder, i en av världens största städer.
Det finns mycket att säga om detta, vilket jag kanske inte ska göra på en offentlig blogg av säkerhetsskäl, men det är en liten process att göra en sån här grej får jag erkänna!
Familjen – de flesta barn är inte positiva till förändringar. Inte heller våra. En del snälla människor kan fråga “har ni tänkt på barnen?” Hmm… ja det har vi. Ganska mkt faktiskt. Och vi tror, ber o hoppas att detta ska bli det bästa, roligaste o mest lärorika de varit med om, eller kan va med om.
Kallelsen – är vi kallade? Man måste väl ha en fetstor o övertydlig kallelse för detta? Hoppas inte det, för det har inte vi! Vi är kallade till Jesus o han sänder oss till världen. Därför vill vi gå till de som aldrig hört om honom förut.
Vetekornet – en tuff grej är att ge upp den funktion där man känner man får va till välsignelse ibland. Man tar klivet ut i ngt okänt, där man inte vet om det bär. Men om vetekornet ska bli till mat för många får det falla i jorden o dö, var det någon vis som sa, har jag för mig…

Nu tar jag lite paus från bloggande o det tror jag Rickard med gör. Ha en go sommar o välkommen tillbaka om ett tag.
/ Henrik