Midsommar betyder kristna konferenser.
Tusentals kristna samlas på Nyhemsveckan, Torpkonferensen och flera andra kristna konferenser. Om inte annat kan man nog påstå att konferenserna är lite temperaturmätare på vart vi kristna är på väg. Framåt, bakåt, uppåt eller neråt? I år hade jag lite svårt att vara med på lika mycket av konferens som jag hade hoppats, även om jag var med lite på Midsommarkonferensen på Ralingsås och på Torp. Jag hade hoppats vara med lite på Nyhem, samt betydligt mer på Torp, men några spontana tankar är dessa: 
- Varje konferens har sin egen stil. Rätt så mycket av talare och musiker återfinns på flera konferenser (vilket ju tarvar sin egen fundering…). Men konferenserna har lite olika stuk, helt enkelt.
- Konferenserna får mer och mer barnfamiljerna i fokus. På gott och ont. Mr Jaktlund skriver väldigt inspirerande om Nyhemsveckans förmiddagssatsning här. Som småbarnsförälder uppskattar man ju detta väldigt mycket, of course. Samtidigt undrar jag om inte denna utveckling ytterligare förstärker känslan av kristen gemenskap som en stängd klubb, en subkultur. Tycker dock att arrangörerna tar steg för att motarbeta den känslan. Såg till exempel att det fanns samlingar för den som är ny och letar efter nya vänner på Torp. Bra!
- Bloggarna på Dagens sajt plus websändningarna är ju ett lysande sätt att känna sig nästan delaktig av konferenserna. Jag skulle bara önska att de som bloggar skulle göra det ännu mer, och att Torpkonferensen skulle vara snabbare med att lägga upp mötena i sitt Arkiv.
- Det är tydligt att de stora konferenserna drar folket på de mindre konferensernas bekostnad. Frikyrkofolket blir ju färre, och ändå växer Nyhem och Torp. Varje konferens måste nog jobba med sitt existensberättigande – varför finns man och varför behövs man? Att det är tradition att hålla en viss konferens kommer tyvärr inte att räcka längre.
- Det mest uppmuntrande jag tagit del av denna vecka del 1: De nya friska vindarna inte minst i Pingst med starkt fokus på församlingsplantering med visionära och inspirerande ledare som går före. Att man vågar släppa fram yngre ledare som inte alls är perfekta, men som kan ge en tro på att det går att vända skutan (läs Guds församlings utveckling) i Sverige. När jag hört rapporterna om United Malmös kvällsmöte på Nyhem, hört om pingsts församlingsplanteringsinitiativ och läste artikeln om församlingsplantering som samfundsledarna skrev, då tänkte för första gången på länge att något verkligt, substantiellt kanske är på väg i svensk kristenhet.
Det mest uppmuntrande del 2 kommer imorgon…
/ Henrik
Inlagd av Simson juni 29, 2011 kl. 5:14 e m
Tycker inte du att det är lite konstigt att de kristna konferenserna har bytt ut bibelstudium mot den hedniska traditionen “dans runt midsommarstång”?
Saknar inte du den gamla tidens hängivenhet över ordet och enkelheten i tron?
Tycker inte du att det är lite obehagligt att alla församlingar nu ser nästan likadana ut, ett gäng likriktade människor som blindt följer sin ledare?
Det tycker i a f jag.
Inlagd av larjungabloggen juli 1, 2011 kl. 6:43 e m
Hej simson o välkommen hit. Kort svar: nej, jag tycker inte man ersatt bibelstudium med dans. Det är bibel varje förmiddag, o jag tror inte barn som dansar Små grodorna måste va en hednisk rit. Och jag tycker inte alla kyrkor är likadana eller följer ledare slaviska, vad menar du? / Henrik
Inlagd av Simson juli 6, 2011 kl. 9:45 e m
Jag menade det jag redan skrev. Förr var det otänkbart att man skulle dansa runt midsommarstången på Nyhem. Om du som är pastor inte vet det så får du fråga nån i församlingen som är äldre än 40 år så kan de berätta. Och andledningen till att det var så, var att man var mycket mera noga men sin Gudsrelation/frälsning och att ta ledning från bibelordet istället för att följa olika pastorers åsikter, såsom det sker idag.
Eller tror du att Jesus dansade med de små barnen runt midsommarstången och sjung små groderna?
Inlagd av larjungabloggen juli 7, 2011 kl. 3:44 e m
Hej igen, det jag undrade över var vad du menar med att alla församlingar följer sina pastorer slaviskt, det tycker jag är ett för generaliserande uttalande för att bemöta. Och om midsommarfirande; det beror på hur man tolkar firandet. Har firarna och konferensarrangörerna intentionen att anordna en fruktbarhetsrit omkring en fallossymbol? Eller är det en lek med barnen? För mig är det ju glasklart det senare.
Nu är jag på semester o kommer inte kunna svara på ett tag , men önskar dig allt gott, o anonyme läsare.
Inlagd av S-E Sköld juni 30, 2011 kl. 2:23 f m
Den unga pingströrelsen sökte sig tillbaka till rötterna, Guds Ord, under det att dagens söker att anpassa sig till världens tänkesätt. T.ex. företagar -och idrottsvärldens framgångskoncept. Byggs den levande Gudens församling i enlighet med de ritningar Gud – via apostlarna – överlämnat åt oss som kristenhet, består verket även när färgstarka ledarpersonligheter (sådana som kan få en publik att skratta och kan dra ned applådåskor över sammankomsterna) av en eller annan anledning flyttar: hem till Gud eller åt annat håll.
Inlagd av larjungabloggen juli 2, 2011 kl. 9:28 f m
Hej Sven-Erik och välkommen hit.
Jag tror inte det är så fruktbart att säga att “förut byggde man enligt Guds ord och nu enligt världens sätt”. Jag tror helt enkelt att ledarna i pingst gör så gott de kan att följa Guds ord enligt hur de förstår det, och att strategier och mål de pekar på inte är för att de försöker härma världen. Sen om du tycker det inte är bra, fine, alla får tycka vad de vill. Men jag har ingen anledning att tvivla på deras motiv eller intentioner. / Henrik