Kristet ledarskap har sin funktion utifrån att Gud har en stor idé. Dels vill han bygga upp och stärka sin kropp, sin Församling. Dels vill han återupprätta hela tillvaron som synden drog med sig i fallet. I denna Gudagivna mission, att leda människor tillbaka in i relation till Gud rustas olika lärjungar för olika uppdrag. Guds rike är här och samtidigt mer och mer på g att komma.
Vår begåvning, av Gud given i vårt temperament, vår kreativitet, vår ”fallenhet” (vad vi av bara farten har lätt för), våra intressen och vad som lagts i oss bär enorm potential. Att till det lägga även den utrustning och begåvning som den Helige Ande är, ger en kristen ledare gåvor av många skilda slag.
Jag gör inte här en uppräkning av dess, men lästipset i Bibeln är 1 Kor, kap 12 och 14. I en tid av likriktande och jämförelser tenderar tyvärr kristna ledare att vingklippa sig själva. Där Gud gett enorm bredd och märklig begåvning, där smalnar vi av och försöker vara som andra, predika lite mer som andra eller arrangera liknande event som andra (och då gärna stora, ”framgångsrika” exempel).
Problemet är inte att vi inspireras av andras begåvning och får feeling av andras insatser, problemet är vi för ofta ringaktar, föraktar och skäms över vårt futtiga egna.
Du som ung ledare behöver inse att Gud lagt i dig precis den begåvning du behöver för att göra det han tänkt för dig. Du behöver säkert växa, i karaktär och mognad, i vishet och frimodighet, men frön till gåvorna finns där. Och i den begåvning som nådegåvorna rymmer finns en vila från prestationer som allt för sällan frigör oss.
Nådegåvorna kommer inte oss till del för att vi är så bra, så heliga och så präktiga. Det ju just för att vi inte är så bra som Gud ger oss av sin Ande till hjälp och utrustning.
Storheten i 1 Korintierbrevet 12 och 14 ligger i kapitlet där emellan; Kapitel 13. Om inte kärleken är orsaken till ditt tjänande och drivet i ditt ledarskap, då ekar det tomt och tragiskt. Kraften kan vara stor, men fattas kärleken till Gud och människorna du leder, då har du inte vunnit någonting. Inte ens om du ger bort allt du äger, bränner dig på bål eller profeterar så att alla på läktaren i din kyrka börjar lipa.
Gud är större än oss och våra gåvor och våra insatser. Han kan göra vad han vill, när han vill och genom vem han vill. Ett konkret sätt att leva ut den tron, det är att se över sina egna gåvor och vad man har och kan, be Gud ständigt uppliva och fylla en med Andens begåvning och orädd våga älska Gud och leva för andra. Om det leder till kändisskap eller totalt oigenkännande, till (vad vår samtid och världsbild skulle kalla) framgång eller små resultat, det är faktiskt sekundärt. Stora frågan är, som 1 Kor 13 provocerar med; Älskar jag Jesus?
/ Rickard
